11 dagar efter operationen!
Har haft en massa saker att göra efter att jag kom hem från sjukhuset, därför har det dragit ut på tiden att skriva även om denna operation. Jag flög ner till Stockholm dagen före operationen lika ovetande som sist. Jag kunde absolut inte föreställa mig hur jag skulle uppleva denna operation i jämförelse med den första. Det ända jag visste var att den värsta biten var över iaf. Men skulle jag inte alls ha ont nu?
Jag sov jättedåligt den natten. Egentligen var jag aningen mer nervös denna gång, dock vet jag inte varför. När jag väl vaknade tog dom tempen på mig, jag fick duscha och ett tag senare kom Åsa (kirurgen) och märkte upp inför operationen. Istället för att ta hud från huvudet, som är ganska tunn hud valde vi att ta lite tjockare hud från magen istället, för att minska risken att huden bakom örat drar ihop sig alltför mycket. Åsa beskrev denna operation som "en spott i havet" jämfört med förra.
Där tog dom huden som skulle fästas bakom örat. Valet stod mellan att
raka bort hår från huvudet eller att ärret på magen skulle bli 2 cm längre.
För mig var valet lätt, jag tog hud från magen istället.
Sen var det dags att rullas iväg mot operationen. Den tog ca 2 timmar, jämfört med förra som tog ca 6 timmar. Uppe på avdelningen där jag skulle opereras hade dom jättesvårt att hitta någonstans att sticka in kanylerna i händerna eftersom att jag var jättekall. De fick lägga påsar fyllda med hett vatten på händerna och till sist dök några blodådror fram. Allting gick jättebra under själva operationen. Det tog några timmar efter att dom var klara och jag hade vaknat upp tills jag fick rullas ner till avdelningen igen, där mamma väntade. Jag blev pigg ganska fort därefter, givetvis stramade det en hel del i magen där dom hade tagit hud och även en del i örat, men det var absolut inte samma nivå på smärtan som sist. Jag kunde både äta, sitta vid datorn och vara uppe på benen själv ganska snabbt därefter. Dock gjorde det lite mer ont senare på dagen när allt smärtstillande började släppa. På en smärtskala mellan 1-10 beskrev jag smärtan som mest 5-6 och klarade mig gott på alvedon. Under natten hade jag oerhört svårt att sova, hur jag än låg var det antingen örat eller magen som gjorde ont. Det var sjukt frustrerande att ligga vaken när jag visste att jag behövde vara utvilad för att orka med hemresan dagen därpå. Hur som helst lyckades jag somna till sist och fick ihop 4 timmars sömn. På morgonen efter operationsdagen packade vi ihop och drog oss hemmåt. Det var en jobbig hemfärd, men som tur var fick vi åka taxi till flygplatsen.
Jag åt värktabletter i några dagar efteråt.
Sådär såg örat ut ett dygn efter operationen, väldigt svullet som ni ser..
Själv tyckte jag att det såg ut som ett dumboöra!
Några dagar senare. Här ser ni tydligt hur de fäst kudden bakom.
Finns ju vissa förklaringar till att det även stramade kring örat!
På måndagen, 5 dagar efter operationen, var vi på återbesök och tog bort kudden bakom örat. Jag var jätteorolig för hur ont det skulle göra men faktiskt kändes det inte alls så hemskt, bara lite obehagligt. Istället för denna kudde ska jag ha ett mindre förband bakom örat i ca 2 veckor och först nu fick jag äntligen tvätta håret.
Såhär ser det ut med den nya huden bakom örat 5 dagar efter oparationen.
Den har dock inte hunnit läka som den ska, det tar någon vecka. Bli inte rädd,
det ser ut sådär innan det har läkt! Här ser det ut som att örat står ut jättemycket,
men det kommer att dra ihop sig närmare huvudet allt eftersom det läker.
I fredags (9 dagar efter operationen) upptäckte mamma att örat inte såg ut riktigt som det skulle, när hon skulle byta förbandet. Huden hade blivit mycket mörkare och det hade dykt upp ljusa prickar på huden. Jag blev sjukt skräckslagen och hon ringde direkt till Åsa och mejlade bilder till henne. Tydligen var det inget ovanligt att huden ändrar färg under läkningprocessen och dom ljusa prickarna berodde på en vanlig hudinfektion och fick börja äta penicillin.
Kan ni möjligen förstå att man blir orolig?
Dock nu två dagar senare så är prickarna borta och huden börjar bli ljusare igen. Tänk vad lite penicillin kan göra, det här blir bra! Kommer mer bilder senare när det har läkt bättre, förhoppningvis lite trevligare att titta på!
Jag sov jättedåligt den natten. Egentligen var jag aningen mer nervös denna gång, dock vet jag inte varför. När jag väl vaknade tog dom tempen på mig, jag fick duscha och ett tag senare kom Åsa (kirurgen) och märkte upp inför operationen. Istället för att ta hud från huvudet, som är ganska tunn hud valde vi att ta lite tjockare hud från magen istället, för att minska risken att huden bakom örat drar ihop sig alltför mycket. Åsa beskrev denna operation som "en spott i havet" jämfört med förra.
Där tog dom huden som skulle fästas bakom örat. Valet stod mellan att
raka bort hår från huvudet eller att ärret på magen skulle bli 2 cm längre.
För mig var valet lätt, jag tog hud från magen istället.
Sen var det dags att rullas iväg mot operationen. Den tog ca 2 timmar, jämfört med förra som tog ca 6 timmar. Uppe på avdelningen där jag skulle opereras hade dom jättesvårt att hitta någonstans att sticka in kanylerna i händerna eftersom att jag var jättekall. De fick lägga påsar fyllda med hett vatten på händerna och till sist dök några blodådror fram. Allting gick jättebra under själva operationen. Det tog några timmar efter att dom var klara och jag hade vaknat upp tills jag fick rullas ner till avdelningen igen, där mamma väntade. Jag blev pigg ganska fort därefter, givetvis stramade det en hel del i magen där dom hade tagit hud och även en del i örat, men det var absolut inte samma nivå på smärtan som sist. Jag kunde både äta, sitta vid datorn och vara uppe på benen själv ganska snabbt därefter. Dock gjorde det lite mer ont senare på dagen när allt smärtstillande började släppa. På en smärtskala mellan 1-10 beskrev jag smärtan som mest 5-6 och klarade mig gott på alvedon. Under natten hade jag oerhört svårt att sova, hur jag än låg var det antingen örat eller magen som gjorde ont. Det var sjukt frustrerande att ligga vaken när jag visste att jag behövde vara utvilad för att orka med hemresan dagen därpå. Hur som helst lyckades jag somna till sist och fick ihop 4 timmars sömn. På morgonen efter operationsdagen packade vi ihop och drog oss hemmåt. Det var en jobbig hemfärd, men som tur var fick vi åka taxi till flygplatsen.
Jag åt värktabletter i några dagar efteråt.
Sådär såg örat ut ett dygn efter operationen, väldigt svullet som ni ser..
Själv tyckte jag att det såg ut som ett dumboöra!
Några dagar senare. Här ser ni tydligt hur de fäst kudden bakom.
Finns ju vissa förklaringar till att det även stramade kring örat!
På måndagen, 5 dagar efter operationen, var vi på återbesök och tog bort kudden bakom örat. Jag var jätteorolig för hur ont det skulle göra men faktiskt kändes det inte alls så hemskt, bara lite obehagligt. Istället för denna kudde ska jag ha ett mindre förband bakom örat i ca 2 veckor och först nu fick jag äntligen tvätta håret.
Såhär ser det ut med den nya huden bakom örat 5 dagar efter oparationen.
Den har dock inte hunnit läka som den ska, det tar någon vecka. Bli inte rädd,
det ser ut sådär innan det har läkt! Här ser det ut som att örat står ut jättemycket,
men det kommer att dra ihop sig närmare huvudet allt eftersom det läker.
I fredags (9 dagar efter operationen) upptäckte mamma att örat inte såg ut riktigt som det skulle, när hon skulle byta förbandet. Huden hade blivit mycket mörkare och det hade dykt upp ljusa prickar på huden. Jag blev sjukt skräckslagen och hon ringde direkt till Åsa och mejlade bilder till henne. Tydligen var det inget ovanligt att huden ändrar färg under läkningprocessen och dom ljusa prickarna berodde på en vanlig hudinfektion och fick börja äta penicillin.
Kan ni möjligen förstå att man blir orolig?
Dock nu två dagar senare så är prickarna borta och huden börjar bli ljusare igen. Tänk vad lite penicillin kan göra, det här blir bra! Kommer mer bilder senare när det har läkt bättre, förhoppningvis lite trevligare att titta på!
Kommentarer
Postat av: Emma
Hej Sara!
Jag sökte på öronmissbildning, och fick upp din blogg.
Jag har varit med om samma sak som du går igenom nu. Gjorde mina första operationer hos Åsa på KS också.
Om du vill och känner för det får du gärna kontakta mig, skriv till min mail, så skriver jag ner mitt nr.
Mvh
Emma
Trackback
