5e dagen
På morgonen var jag riktigt utvilad och fick endast lokalbedövning var 5e timme. (Förut fick jag var 3e timme)
Jag klarade mig väldigt bra mellan påfyllningarna och hade inte speciellt ont. Idag tog dom bort den kanylen jag hade på högra handen. Det gjorde absolut inte ont att ta ut någon av kanylerna, det kändes knappt.
Just efter lunch kom två sköterskor in och tog bort dränagen från huvudet. ÄNTLIGEN!
Jag hade oroat mig väldigt mycket för hur ont det skulle göra att dra ut dom, men till min förvåning gjorde det inte ett dugg ont. Det kändes bara lite.. konstigt. Nu när båda kanylerna och dränaget var borta var jag helt självständig upp från sängen. Jag hade så pass mycket ork att jag och mamma gick ända ner till pressbyrån i sjukhusets huvudentré. Där gick jag kring allt folk i en rosa morgonrock och ett ett stort huvudförband på skallen och skulle köpa en tidning och chips. VILKEN OVAN KÄNSLA! Jag som är van att vara väldigt fixad och fräsh när jag är kring sådär mycket folk...
Jag hade väldigt mycket hämlängtad och var otroligt sällskapssjuk, men jag hade börjat vara positiv till operationen och tänkte absolut inte tanken "hur kunde jag göra det här?". Nu var det värt det, jag kommer få ett nytt öra och jag har lyckats ta mig igenom det värsta. Jag var stolt, otroligt stolt.
Jag hann prata med några kompisar under kvällen och satt och såg på Beck med mamma. Inledningen i filmen fick mig till en stor skrattattack när han hade limmat fast tänderna med snabblim.. Hojjaligen vilken smärta i revbenen när man skrattar. Jag fick även min blodförtunnande spruta på kvällen i samband med lokalbedövning, som förhindrar att jag får en blodpropp eftersom jag inte är i farten så mycket. Jag har fått den varje kväll sedan operationen. Jag valde att ta den i magen,alternativet var annars låret. Det var skönt att veta att jag fick ta den för sista gången för den här veckan.
Den här natten somnade jag liggande på sida, utan att det gjorde ont!
Den andra kanylen bort!
Jag klarade mig väldigt bra mellan påfyllningarna och hade inte speciellt ont. Idag tog dom bort den kanylen jag hade på högra handen. Det gjorde absolut inte ont att ta ut någon av kanylerna, det kändes knappt.
Just efter lunch kom två sköterskor in och tog bort dränagen från huvudet. ÄNTLIGEN!
Jag hade oroat mig väldigt mycket för hur ont det skulle göra att dra ut dom, men till min förvåning gjorde det inte ett dugg ont. Det kändes bara lite.. konstigt. Nu när båda kanylerna och dränaget var borta var jag helt självständig upp från sängen. Jag hade så pass mycket ork att jag och mamma gick ända ner till pressbyrån i sjukhusets huvudentré. Där gick jag kring allt folk i en rosa morgonrock och ett ett stort huvudförband på skallen och skulle köpa en tidning och chips. VILKEN OVAN KÄNSLA! Jag som är van att vara väldigt fixad och fräsh när jag är kring sådär mycket folk...
Jag hade väldigt mycket hämlängtad och var otroligt sällskapssjuk, men jag hade börjat vara positiv till operationen och tänkte absolut inte tanken "hur kunde jag göra det här?". Nu var det värt det, jag kommer få ett nytt öra och jag har lyckats ta mig igenom det värsta. Jag var stolt, otroligt stolt.
Jag hann prata med några kompisar under kvällen och satt och såg på Beck med mamma. Inledningen i filmen fick mig till en stor skrattattack när han hade limmat fast tänderna med snabblim.. Hojjaligen vilken smärta i revbenen när man skrattar. Jag fick även min blodförtunnande spruta på kvällen i samband med lokalbedövning, som förhindrar att jag får en blodpropp eftersom jag inte är i farten så mycket. Jag har fått den varje kväll sedan operationen. Jag valde att ta den i magen,alternativet var annars låret. Det var skönt att veta att jag fick ta den för sista gången för den här veckan.
Den här natten somnade jag liggande på sida, utan att det gjorde ont!
Den andra kanylen bort!
Kommentarer
Trackback
