saratheresepersson

3e dagen

Denna morgon var riktigt hungrig när jag vaknade. Både mamma och sköterskan blev otroligt glada för det eftersom jag hade riktigt dålig aptit dagen innan. Jag hann spy en gång före frukosten och även precis efter frukosten. Just vid det tillfället kom Åsa och den andra kirurgen Erik in, han som hade varit och kollat till mig dagen före. Jag fick snabbt därefter en spruta för illamåendet och Åsa lovade att det skulle vända inom kort och bli bättre. Hon lät väldigt övertygande så jag fick förhoppningar att det skulle vända snart! Jag lyckades få i mig en liten mängd mat och vätska idag och jag slapp dricka näringsdrycker. Men jag var tvungen att ha lättuggad mat eftersom slangarna jag hade i huvudet gjorde att det spände när jag tuggade. Det kom även in en nyopererad tjej till rummet, som verkade ha väldigt ont. När jag hörde hur ont hon hade så insåg jag att jag hade piggnat till i jämförelse med hur hon varkade må. Vi tyckte väldigt synd om henne och försökte visa den hänsynen att vara väldigt tysta, vilket ledde till att dagen blev ganska så tråkig för mig, just därför att jag hade piggnat till och var ganska social av mig. Jag hade i alla fall den räddningen att jag hade datorn att använda! Mamma försökte att prata väldigt lågmält med mig, men det gick absolut inte bra. Jag har just trots allt bara ett öra med hörsel som i sin tur var övertäckt av ett bandage.
Jag hade vunnit tillbaka lite ork så jag lyckades ta mig några promenader i korridoren under dagen. Sköterskorna var så glada att jag kunde få i mig lite mat, så dom proppade mig med piggelin flera ggr under dagen.
Senare på kvällen visade det sig att tjejen som låg i samma rum var en riktigt surkärring som inte verkade ha förståelse att andra än hon kunde ha ont. Jag behövde trots allt hjälp till det mesta och varenda gång jag skulle upp från sängen och på toa blängde hon surt på mig eftersom jag störde hennes vila. Räddningen kom när nattsköterskan talade om att hon skulle komma och titta till mig varje timme under natten och se att allt var som det skulle med sugslangarna (dränagen). Det var nog droppen för henne när hon insåg att hon inte skulle få sova ostört på hela natten, så hon begjorde snabbt därefter att byta rum! Det var en stor frihet att kunna prata med varandra igen efter en dag i tystnad. Smärtan var mycket mer acceptabel idag och jag klarade mig utan starkare smärtstillande än lokalbedövningen i revbenen, men jag hann ändå börja känna behov av att få mer bedövning innan det var dags för påfyllning. Jag hade inga större problem att somna den natten.


Här var Åsa och Erik och tittade till
mig på morgonen.



Här var jag på fötter!
Kroppshållning som en tant
på 80 bast då men....


Vissa stunder kändes det bara
förjävligt.

VAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA????

VI SÅG INGEN TACOS!!!!!!!