2a dagen
Redan vid 05.30 vaknade jag på torsdagsmorgonen. Nattsköterskan, som hade jobbat över natten, frågade såklart hur jag hade sovit. När jag berättade att jag hade haft ont och därför inte sovit så värst bra, bad hon mig att så fort jag känner att det gör ont skulle jag säga till och inte vänta tills det blev ännu värre. Så jag blev mycket bättre med att ringa på hjälp andra dagen. Jag fick inte i mig någon frukost, men en stund efter frukosten kom den ena kirurgen som hade varit med under operationen in och kollade både örat och såret på revbenen. Allt verkade vara helt som det skulle. Den värsta stunden i hela mitt liv måste vara den fruktansvärda hostattacken jag fick någongång mitt på dagen. Det kändes som knivar i de nyopererade revbenen och det kändes som att hostan och slemmet aldrig tog slut. Jag grät och grät medan mamma satt och höll mig i handen. Det enda som snurrade runt i mitt huvud var "Hur fan kunde jag göra det här?!". Till sist kom en sköterska in med en morfintablett som jag skulle ta. Hostan gick över men smärtan var kvar resten av dagen. Både mamma och sköterskan försökte få i mig någonting att dricka men inte ens det gick så bra. Jag provade även att äta någon köttbulle och makaron till lunch, fast det blev endast några tuggor. Hela dagen var jag jättetrött men kunde absolut inte sova. Till sist fick jag nästan ångest för att jag verkligen ville sova,men det gick bara inte. Eftersom jag inte hade någon aptit så fick jag prova dricka en näringsdryck och någon slags buljong, som skulle binda den lilla vätskan jag hade kvar i kroppen. I samband med att jag skulle ta mina värktabletter och penicillintabletten så kräktes jag. Sköterskan var tvungen att komma in med nya tabletter. Jag lyckades ha ork att sitta vid datorn några stunder och svara på en del sms som jag hade fått. Jag var så svag i kroppen vilket ledde till otroliga humörssvängningar. Jag klarade inte ens av att läsa hälsningarna hemifrån på facebook utan att börja gråta, jag ville bara därifrån. Jag tänkte på alla kompisar som var på hockeyn den kvällen och ville vara där, slippa ha ont. Alla som var in till mig försökte trösta mig genom att säga "imorgon känns det bättre", men som jag mådde kunde jag absolut inte tro på det. Jag lyckades ta mig upp på toan 3 ggr den dagen och även en sväng ut i korridoren. Det här var den värsta dagen av dom alla för mig, men till slut lyckades jag somna helt utmattad kring klockan 22.
Jag låg bara där största delen av
dagen, var ledsen och hade ont.
Buljongen var långt ifrån en favorit.
Jag hade så pass ork att jag lyckades
roa mig vid datorn vissa stunder.
Såret och bedövningsslangen vid högra revbenet.
Jag låg bara där största delen av
dagen, var ledsen och hade ont.
Buljongen var långt ifrån en favorit.
Jag hade så pass ork att jag lyckades
roa mig vid datorn vissa stunder.
Såret och bedövningsslangen vid högra revbenet.
Kommentarer
Trackback
